Underground 25 mars 1982

Posted in Uncategorized on januari 7, 2009 by Robert

Det trillade in några fina bilder från Johnny Thunders spelning på Underground i Stockholm, under fontänen på Sergels Torg, 25 mars 1982. Fotografierna är tagna av auge. Ett stort tack.

jt820325b

jt820325a

Jag har även bytt bild i huvudet här på hemsidan. Auge har tagit även den bilden, från samma tillfälle.

Annonser

Johnny Thunders i Nås 1983

Posted in Uncategorized on december 10, 2007 by Robert

Thunders

Den här bilden från Nås fick jag med mailen för ungefär ett år sedan. Tyvärr är fotografens namn borta, kontakta mig för cred. Hur som helst, en skön bild med intresserad åskådare!

Uppdaterat
Bilden är tagen av Tommy J. Tack för det!

Andra bloggar om: , ,

Live 75 – 85 – 89

Posted in Uncategorized on december 7, 2007 by Robert

Många av Johnny Thunders konserter spelades in för spridning per kassett. En del blev mer eller mindre lyckade vinylbootlegs. Själv samlade jag inte kassetter speciellt intensivt. Då och då plockar jag ändå fram matkassen med band och lyckas alltid hitta något guldkorn.
Att allt det här flyttat över till internet och cd-r har till och med jag förstått. Samlarivern har klingat av och jag har aldrig haft tillräckligt med bra datorresurser för att ge mig in i samlandet på allvar.

Då och då sonderar jag ändå terrängen. I dag tänkte jag lyfta fram tre konserter jag fått tag på nätet.

Bland mina kassetter är det stor övervikt på spelningar i New York. Det kändes alltid mer äkta och intressant att lyssna hur det lät där, på riktigt liksom. Plus givetvis de konserter man såg i Europa. Johnny Thunders sista kompband hette The Oddballs. Det mesta som finns utgivet på officiella cd med Oddballs är från Japan. Det är ofta hyfsat ljud, men inte mycket mer.
Därför blev jag glad när jag hittade en spelning på The Downtown Club, 27 april 1989. Downtown var en liten, kortlivad klubb på Manhattan. Bra konsert.

Ännu bättre är ”The party ain’t over yet”. Ett grymt tight band från Que Sera Sera-eran. Henri Paul – gitarr, Keith Yon – bas och Tony St. Helene – trummor. Det här är det bästa jag hört från Japan. Yamiuri Hall Tokyo 3 februari 1985. Efter den inledande Pipeline är det sex raka låtar från Que Sera Sera. Sedan fortsätter det länge, länge innan Pipeline avslutar.
Högsta betyg.

Heartbreakers första spelning lär ha varit den 31 maj 1975. Från klubben Coventry i New York sex dagar senare kommer dagens sista nedslag. Ljudet är brutalt dåligt. Den lilla enkla kassettbandspelaren måste ha stått alldeles för nära högtalarna. Mitt i allt bröl och brus går det ändå att höra en del. Bland annat en låt jag aldrig hört tidigare. ”57 Chevy”. Liksom de flesta tidiga konserterna med Heartbreakers är det ett kort set. Richard Hell sjunger de flesta låtarna.

Annars lyssnar jag mycket på Que Sera Sera lp:n just nu. En skiva som bara blir bättre och bättre ju mer man lyssnar på den. Nästa gång blir det lite om demoinspelningarna från den plattan.
7/1 2007

Down To Walter

Posted in Uncategorized on december 7, 2007 by Robert

Det var inte bara albumet ”Down to kill” som kom i brevlådan i fredags. Jag hade även krupit till korset och beställt ännu en utgåva av L.A.M.F. the lost ’77 mixes. Den har funnits i handeln en tid. En bonusskiva med demos, alternativa mixar och rent repmaterial medföljer.

Är man bara måttligt intresserad av Heartbreakers kan man utan dåligt samvete skippa dubbeldiscen. Men den är absolut inte utan intresse, snarare tvärtom. Texterna och inte minst kommentarerna till låtarna av Walter Lure är mycket läsvärda. Jag har t. ex. ägnat förmiddagen i dag åt Yardbirds låt ”I ain’t done wrong”. En klar förebild till ”Baby Talk”.

Walter reder även ut begreppen kring ”Chinese Rocks”. Hell/Nolan/Thunders har visst varit och petat i låten (se tidigare inlägg här på Everything Is In The Pawn Shop) tillsammans med Dee Dee Ramone. Men som det brukar heta, vinnarna skriver historien. Om det nu går att tala om vinnare i det här fallet.

I slutet av häftet är det en kortare sammanfattning om en del Heartbreakers låtar som inte är med på L.A.M.F. the lost ’77 mixes. Om ”Take a chance” sägs det att den skrevs efter LAMF spelades in. Högst märkligt då den dyker upp på det mest intressanta materialet på ”Down To Kill”.
Down To Kill inleds med ”Raw & Rare”. Studiomaterial inspelat på Nap Studios på Staten Island ”någon gång” 1976.
Redan i den inledande ”Born to lose” rycker jag till vid andra versen. Den brukar gå enligt följande:
Nothing to do
I’ve nothing to say
Only one thing that I want
It’s the only way

Här går versen istället så här:
Nothing to do
Nowhere to go
Count up your dollars
You know where to go

Utan att på något sätt vara 100 % säker har jag aldrig hört den versen förut. På Max’s Kansas i juli 1976 är det den ”vanliga”.

Hur bra Heartbreakers än är på Speakeasy 1977 är det ändå den här ”Raw & Rare” demon från Staten Island 1976 jag kommer att lyssna mest på.

I texthäftet till ”Down to Kill” är det en längre intervju med Walter Lure gjord i maj 2005. Där förklaras bland annat hur ”Street Fighting Man” med Walter på sång och Ramones som kompband spelades in.

Jag gillade singeln Too much junkie business/Seven day weekend med The Heroes när den kom. Nu var det mycket länge sedan jag hörde den p.g.a. svårigheter att lyssna på vinylskivor, men kul att den dök upp här!

Nu bör Jungle Records gömma undan sina tejper med Riverside 13 december 1977 och inte ge ut de flera gånger!

”Trouble in Sweden” på dvd:n Arrested Alive” var som väntat ett 90 sekunders klipp från Måndagsbörsen 1982.
Sedan är det blandade liveklipp från 1984 plus några akustiska låtar inspelade i Greenhouse Studio. Filmen avslutas med ett filmklipp från Paris där Johnny Thunders handlar i en tobaksaffär och dricker mjölk på en bar. Allra sist en ”video” med ”Get off the Phone” med diverse skivomslag och tidningsurklipp som bakgrund.
30/10 2005

Fler skivor

Posted in Uncategorized on december 7, 2007 by Robert

I dag tänkte jag ge mig ut på lite hal is och generalisera en del. Känsliga varnas, det är vare sig någon exakt eller komplett sammanställning. Johnny Thunders karriär var alltför brokig för det.

I mitt första inlägg här på Everything Is In The Pawn Shop kom jag med en del skivtips. Det var de viktigaste albumen, samtliga inspelade i studio.
Johnny Thunders karriär kan på ett förenklat sätt delas upp enligt följande:
– New York Dolls
– Heartbreakers
– So Alone
– Sverigeåren*
– Japanåren*

Nedan följer en del cd-tips från vart och ett av karriärstegen.

New York Dolls
Det som dominerar sidoutgivningen med N.Y. Dolls är en inspelning gjord för Radio Luxemburg i december 1973. Den finns under mängder av olika titlar, Paris is burning, Paris le Trash, Live in Concert Paris 1974, Vive le France, Europe 73 bland annat.
Men om man är nyfiken på mer Dolls skulle jag vilja rekommendera ”Personality crisis” från 1972. Den är inspelad i samband med Englandsbesöket där bandets första trummis förolyckades. Billy Murcia på trummor och grymma versioner av fyra sånger som sedan samtliga kom med på första lp:n.

Heartbreakers
Det finns flera bra liveskivor med Heartbreakers. Klart bäst är S.O.B. Lost Live Tapes 1976-1977. En dubbel-cd med fyra konserter, Max’s Kansas City juli 76, Birmingham maj 77, Portsmouth juni 77 och Village Gate New York augusti 77. Den är tyvärr lite svår att få tag i.

Den klassiska D.T.K. Live at the Speakeasy från London våren 1977 är ett givet köp om man vill veta hur Heartbreakers lät när punken tog fart på allvar i England.

Skivan Live at Max’s Kansas City från slutet av 70-talet går lite bort då Jerry Nolan inte var med.

Själv är jag svag för den första upplagan av Heartbreakers med Richard Hell. Ljudet är sällan bra men nerven spänd. Bäst är What goes around.

So Alone
Det är givetvis mycket mer än soloplattan från 1979. Tiden med Wayne Kramer i bandet Gang War gav en del minnesvärda konserter. Studiomaterialet från den här perioden har ofta mycket uselt ljud. Plattan Gang War! på Jungle Records innehåller material från två konserter. Kramers låt Hey Thanks plus en del covers t. ex. The Harder They Come, I’ll go crazy m. fl. spelades bara med Gang War.

Thunderstorm in Detroit är aldrig fel. Ingen Wayne Kramer men Walter Lure är tillbaka och sjunger en handfull låtar. Heartbreakers var Heartbreakers. Det som efter splittringen kallades för Johnny Thunders & the Heartbreakers var mer Johnny och ”betalda musiker”. Även om flera från den klassiska sättningen var med.

Sverigeåren*
Visst, det är löjligt att tala om några Sverigeår. Johnny Thunders turnerade kopiöst och flera länder kan göra anspråk för mitten av 80-talet.
Jag gillade det akustiska albumet Hurt me när det kom. Det var ofta intressant att se live då det lugnade ner sig lite. Men så här 15 – 20 år efteråt föredrar jag inspelningarna med full sättning. Det finns många akustiska konserter på skiva, ofta några låtar i mitten.
Dubbel-cd:n Sad Vacation är den klart bästa dokumentationen hur det kunde låta i Sverige. Dessutom ett bra band med Syl Sylvain, Billy Rath och Jerry Nolan.

En skiva jag kan rekommendera mycket starkt är Panic on Sunset Strip från Hollywood 1987. Detta kanske är den allra bästa livekonserten av dom alla. Den är utgiven under flera olika namn. One for the road är mycket längre och innehåller det mesta av mellansnacket. In the Flesh och Hollywood Babylon är andra utgåvor av samma konsert.
Intressant band, Arthur Killer Kane (!), Barry Jones och Jerry Nolan.

Japanåren*
Johnny Thunders tillbringade inte sina sista år helt i Japan. Det kan vara lätt att tro det när man ser den massiva skivutgivningen för tiden fram till 1991.
Mycket akustiskt. Bäst är dubbel-cd:n Add Water and Stir. Där får man både och.

Chinese Rocks vers tre

Posted in Uncategorized on december 7, 2007 by Robert

När jag för ett par veckor sedan skrev om Chinese Rocks hade jag någonstans i bakhuvudet en tanke att det från början varit tre olika verser i låten. Jag angav då att min äldsta version var från Mothers den 16 november 1975.

Bland kassetterna har jag nu hittat en äldre version. Det är ungefär samma set som de andra spelningarna Richard Hell var med i. Han sjunger de flesta låtarna.
Efter den inledande Going Steady drar en långsam Chinese Rocks igång. Mycket riktigt har den här tidiga versionen en tredje vers.
”When they checked me in at dawn
I heard they thought my pulse had gone
I found that I was happy to die
And Chinese Rock is the reason why”

En vers skriven av Richard Hell.
Inspelningen är från den 7 september 1975, på klassiska CBGB.

Chinese Rocks

Posted in Uncategorized on december 7, 2007 by Robert

Denna hemsida heter Everything Is In The Pawn Shop. Det är sista raden i refrängen till Heartbreakers “Chinese Rocks”. Det var bandets första singel, kom ut på bolaget Track Records 1977.

Myten gör gällande att låten är skriven av halva New York. Den fanns tidigt med på repertoaren. Den äldsta inspelning jag har är från den 16 november 1975 på the Mothers. Ett enkelt upplägg med vers, refräng, vers, refräng och vers ett igen.

Plockar man fram den första singeln och läser vilka som skrivit låten finner man (Dee Dee Ramone/Thunders/Hell/Nolan). Detta är sedan något som återfinns på de flesta olika släpp de kommande åren. Den brittiska upplagan av L.A.M.F. uppger Meyers istället för Hell. Det är ändå samma person.

1980 släpper Ramones sin femte lp, End of the Century. Det finns säkert en hel del att skriva om den skivan, men inte här. Mycket överraskande dyker ”Chinese Rocks” upp på sida 1. Trots att det var Dee Dee Ramone som var den drivande låtskrivaren under alla år Ramones höll på får hela bandet credit för låtarna på lp:n. Ingen av Thunders/Nolan/Hell omnämns.
Givetvis är det inte Dee Dee Joey Ramone frågar efter i sångens inledning, utan en Arthie.

I början av 90-talet börjar skivorna återutges på cd. Nu är det nästan alltid (Ramone/Ramone/Ramone) som får credit. Det enda, och lite märkliga undantaget är Jungle Records utgivning av L.A.M.F. – the lost mixes från 1994, (Ramone/Ramone/Hell).

– På Max’s Kansas City den 23 juli 1976 presenterar Johnny Thunders låten med att säga att den är skriven av Dee Dee Ramone. Vad som sedan hände är en gåta.
– Är man extra sugen på Chinese Rocks ska man köpa liveinspelningen från Nord-Irland ”Belfast Rocks”. Där spelas låten inte mindre än tre gånger. En konsert med mycket känsla.
– Och efter Chinese Rocks kommer alltid Pirate Love!
– Länk till en någorlunda rätt text: http://www.thunders.ca/lyrics/chineser.htm